kacklans

Har fått ägna mig mycket åt medveten närvaro idag. Mitt i ett svetsprov ringer min far, men jag klickar bort samtalet för att inte tappa koncentrationen. Han ringer upp igen och andra gången svarar jag. Han kommer med dåliga nyheter. Min farbror dog i natt. Pappa grät och samtalet varade inte länge eftersom jag var mitt uppe i provet. Vi la på och jag hamnade i en slags chock. Jag ville bara springa ut ur verkstan och ta första bussen till pappa och krama honom. Jag stannade upp, andades och fick lägga detta hemska åt sidan. Fokuserade på nuet och fortsatte arbeta. Sattsade allt på provet. Det gick utmärkt och jag gick ifrån skolan två lisencer rikare.
Det är först nu allt kommer, att se pappa så ledsen. Det finns inget jag kan säga eller göra. Att människor dör är naturligt men det gör så fruktansvärt ont när någon dör av sjukdom. Det gör så ont att se pappa gråta.
Allt för många försvinner, det gör ont.

Vila i frid farbror Peter